I väntan på ett skälvande flygangrepp och en infriad oro kan Sveriges samlade skyddsrum beskrivas som en något bortglömd eller omformulerad plats. Som noder i ett system av civil beredskap är de tålmodiga och överseende med att upplåta sina utrymmen till andra och för stunden mer angelägna ändamål än att ge skydd. I fredstid får våra cyklar och barnvagnar gärna samsas med bostadsrättsföreningarnas trädgårdsverktyg och det svenska musikundret får möjlighet att utvecklas i sina replokaler. Bara små trianglar på huskropparnas fasader och tunga dörrar av stål avslöjar vad det egentligen är för typ av konstruktion.
Innan bomberna briserar, om de nu alls gör det, vill vi närma oss ett av dessa rum för att låta konsten bryta in i de lager av historia som förenas här. I utställningen Underjordiska förbindelser visar Joakim Forsgren verk som med sina något disparata referenser kan gripa över och binda samman oceaner av tid; från begynnelsen – vad vi nu väljer att tro om den – via atomåldern och balansen av terror längs järnridån till sociala och politiska motsättningar i vår samtida närhet och omvärld. På ett förunderligt vis framträder de stora och förmätna berättelserna i valet av de mest prestigelösa material. Här möts supermakterna i en kuslig appropriering och en föråldrad bild av territoriella gränsdragningar slår sitt roterande ljus mot väggarna av kylig betong. Det sanktionerade och det illegitima våldet blandas samman i ett lekfullt allvar och det blir tydligt hur vi, i linje med en självcentrerad ordning, sällan drar oss för att kliva över lik och ta skydd på bekostnad av andra.
Erik Anderman
Photos by: Philippe Rendu
