Swedishness dissected

SOPHIE ALLGÅRD, Konstperspektiv

In a video from 1995, shot during a music lesson at school in Skutskär, 14-year old Joakim Forsgren and his classmates mime to Ultima Thule’s song Balladen till Sverige (The Ballad to Sweden). Ultima Thule was the flagship of the nationalist wave in the 1990s, and the song is best described as a raucous and treacherous pastiche on Ulf Lundell’s tune Öppna landskap (Open Countryside). [Lundell is a poet-singer-songwriter, often hailed as Sweden’s Bob Dylan.] While Forsgren’s pals are comfortable with the ballad, he himself looks almost embarrassed as he strums his guitar. He didn’t want to play the song, but bowed to the majority of the group and his own wish to please his teacher. Later, he would describe how strange it felt to have his body enacting a message that was at odds with everything he believed in.

Historically, Ultima Thule or Thule has been used as a name for a geographical and mythological region in the far north, while the proto-Nazi German Thule Society claimed this was where the Aryan race originated. 15 years after music class in Skutskär, Forsgren used this video as the starting point for his MA graduation piece at Stockholm University College of Arts, Crafts and Design (Konstfack). In his project Längtan efter Ultima Thule (Longing for Ultima Thule), he subtly inverts highly charged national symbols.

Outside Konstfack’s main entrance, he hoisted a rustling green tarp – an abstraction of the flag he was showing inside the college building. In an optical experiment, Forsgren cancelled out a swedish flag by projecting onto it a version of the flag in complementary colours. The result was a near-green banner with a greyish-green cross, an open symbol, ready to be invested with new values. In his mind’s eye he saw a nationalist who, after staring too long at the blue and yellow flag, would move his gaze to the white wall instead, only to see a glowing after-image in the complementary colours yellow and violet. It is both an anti-flag, and a supplement.

– – – – – – –

Svenskheten sönderplockad

SOPHIE ALLGÅRD, ur Konstperspektiv

År 1995 är Joakim Forsgren 14 år och på en musiklektion på högstadiet i Skutskär mimar han till Ultima Thules Balladen till Sverige tillsammans med sina klasskamrater. Ultima Thule var flaggskeppet för 90-talets nationalistiska våg och låten kan bäst beskrivas som en brölig och förrädisk pastisch på Ulf Lundells Öppna landskap. Medan Forsgrens kompisar på ett obesvärat sätt lever sig in i balladen ser han själv närmast generad ut vid sin gitarr. Han ville aldrig spela sången men böjde sig för majoritetsbeslutet i gruppen och viljan att vara sin lärare till lags. Senare beskriver han hur märkligt det kändes att med sin kropp gestalta ett budskap som gick emot allt han stod för.

Ultima Thule eller Thule har historiskt använts som namn på ett geografiskt och mytologiskt område långt upp i norr medan protonazistiska Thulesällskapet ringade in platsen som den ariska rasens ursprung. Femton år efter musiklektionen i Skutskär blir videon utgångspunkt för Forsgrens masterarbete på Konstfack 2010. I projektet Längtan efter Ultima Thule vänder han på ett subtilt sätt ut och in på laddade nationella symboler.

Vid Konstfacks huvudentré hissade han en prasslande grön presenning – en abstraktion av den flagga han visade inne i skolbyggnaden. I ett optiskt experiment upphävde Forsgren i det senare fallet den svenska flaggan genom att belysa den med en version av flaggan i komplementfärger. Fram trädde då en nästan grön version med grågrönt kors, en öppen symbol reda att fylla med nya värderingar. Framför sig såg han en nationalist som efter att ha stirrat sig blind på den blågula flaggan flyttar blicken till den vita vägen där en spökbild med komplementärfärgerna brandgult och violett uppstår. Det blir lika mycket en antiflagga som en komplettering.