2017.06.21

I en gammal övergiven panncentral i söderförorten Vårberg ligger Stockholms nyaste konsthall: Kummelholmen.

Byggnaden är en betongbrutalistisk dröm, med smala fönsteröppningar och fasader av vertikala gjutna band – någon har träffande kallat den en friggebodsversion av Tate Modern i London. På tomten står också en hög silo i korrugerad plåt.

Det är den sortens modernistiska bruksarkitektur som lockar moderna ruinromantiker till Stockholms förorter.

Men sedan samlaren Jan Watteus och konstnären Torbjörn Johansson fick ta över lokalen från Fortum för drygt ett år sedan har byggnaden också låtit tala om sig i huvudstadens konstkretsar. Här om veckan öppnades Kummelholmens fjärde utställning, ”Second Hand Daylight”, med verk av 50 konstnärer (visas tom 9/7).

Arrangörerna Mikael Goralski, Joakim Forsgren och Christer Chytraéus låg för ett par år sedan bakom ”Restaurering av inre rum”, en rik och myllrande grupputställning med både levande och döda konstnärer i den gustavianska herrgården Charlottenburg i Solna.

Då som nu har lokalerna fått sätta sin prägel på urvalet. I Kummelholmens mörka, kryptliknande industrirum visas konstverk som på olika sätt anknyter till skräckromantik, metal, ockultism och förgänglighetstematik.

Vissa verk är lätta att känna igen, som ett par prominent placerade och upplysta målningar av Jan Håfström, men andra är svåra både att hitta och identifiera. Det är en del av konceptet, det är totalupplevelsen som är det viktiga, inte enskilda verk eller konstnärer.

Utställningen kan snarare betraktas som en gestaltning av rummet, en scenografi som framhäver dess kvaliteter och skapar en mörk, mystisk stämning. Det är raka motsatsen till den etablerade konstvärldens namnfixering, och på det sättet väldigt befriande.