I Joakim Forsgrens projekt Det främmande fäderneslandet på Peace & Love-festivalen i Borlänge 2010 och 2011 nystar han och några kollegor i den svenska mytologin med ikoner som Karl XII och de medeltida Eddadikterna. På Ultima Thules skivomslag till Karolinerna från 1996 målas krigsstämningen upp med rökeffekter och brinnande granris. Konstnären Leif Elggren fascineras likt Ultima Thule av hjältekonungen, men inte för hans insatser på slagfältet utan för hans mystiska väsen och kontakter med andeskådaren Swedenborg. Nerbäddad i en militärsäng i Borlänge försöker Elggren återskapa den atmosfär av existentiell vånda som man trodde drabbat kungen under hans långa sjukdomsperiod i Bender. Via en radiomottagare inställd på frekvensen 1485 kHz får Elggren kontak med Karl XII samtidigt som han planlöst stämplar vita pappersark med kungakronan. Förväntningarna är stora, men allt besökarna hör är ett kompakt radiobrus som fyller det dunkla tältet. Elggrens samtal med publiken från sängkanten rör sig bortom kungen som historisk period till ämnen som livet och döden och obegripligheterna däremellan. [—]
”Vi måste skapa vår framgångssaga och kommunicera den”, mässar konstnären Eva Arnqvist från en talarstol med ballonger i projektet Det främmande fäderneslandet. Hennes performance Vision 2025 utgår från en lusläsning av Region Gotlands styr- och visionsdokument för lanseringen av ”Den magiska ön”. Det handlar om att bygga identiteter och symboler. Städer, öar och nationer vill skriva sin berättelse och marknadsföra sinunika story. Talet kunde vara riktat till vilken svensk stad som helst med målet att kliva ur sin puppa och bli fjäril. Konstnärerna i min text talar inte om vad svenskhet är men tvivlar på traditionella värderingar. De raserar Ultima Thules tvärsäkra formuleringar och ifrågasätter PR-konsulternas strömlinjeformade branding av städer och nationer.
Sophie Allgårdh, Konstperspektiv
Det främmande fäderneslandet, 2010 >>
Det främmande fäderneslandet II, 2011 >>
