2018.09.24
Istället för gravar i Söderhamn
Magnus Bons, konsten.net
Det finns bara en riktning och det är in i berget. Rakt in i skyddsrummet.
Tidigare har man kört in hela tågvagnar här fyllda med nödproviant. Rälsen finns fortfarande kvar, men nu fylls det enorma bergrummet istället med ett tiotal konstverk. De är utplacerade i olika skrymslen av det kompakta mörkret. Presentationen är raffinerad och de punktbelysta verken förhöjer den ödesmättade stämning som råder härinne.
Tonen sätts redan vid ingången med Tova Mozards video som visas mot en hängande plastpresenning. Vi ser två poliser som för ett trevande samtal, eller om det är två skådespelare som osäkert prövar ut sina nya roller? De lyckas väl så där, vi känner igen poserna från amerikanska polisfilmer men anar samtidigt ugglor i mossen. Presenningens tillfälliga projektionsyta förstärker det instabila läget, vilket går igen i flertalet av utställningens verk.
I ett avlångt sidorum körs Salad Hilowles kortfilm i loop. Under ett par minuter panorerar kameran långsamt över en grupp män, möjligen av somalisk härkomst. Deras trötta blickar, ömsom anklagande ömsom undrande, och filmens slitna industrimiljö, dubblerad av skyddsrummets betongväggar, räcker för att skapa ett förtätat minidrama.
Halvvägs in i berget ser vi Jan Håfströms vita buss, ett visuellt eko från andra världskrigets undsättning av flyktingar, och läser hans målade textverk om hur alla passagerare redan är döda. Vi hör Mikael Goralskis skruvade ljudverk om en frikyrkopastors hallucinatoriska domedagsvision där hela Sverige går under. Sammanbrottet beskrivs med stor detaljrikedom av en prosaisk radioröst med tysk brytning. Ett verk präglat av en kuslig komik.
Och vid rälsens slut finns Linnéa Rygaards imponerande målning ”Uppsamlingsplats”, som bildar något av utställningens centrum (överst). Vandringen fortsätter in i den arkitektoniska målningen. Likt en oavvislig stoppkloss märker den ut området med en magnetisk självklarhet.
Joakim Forsgren och Erik Anderman ligger bakom ”Istället för gravar”, som jämfört med Forsgrens tidigare flerdelade utställningsprojekt ”Secondhand Daylight” är en mer städad historia. Akuta teman av hot och undergång känns igen men är tydligare utmejslade här. Och helt i samklang med utställningslokalen.