I en glasmonter på Historiska museet i Lund finns ett fragment av ett människokranium som sägs tillhöra René Descartes (1596-1650), filosofen som med tvivlet som metod lade grund för den moderna filosofin och rationalismen. Hans berömda formulering ”Cogito Ergo Sum” (eller egentligen ”Je pense, donc je suis”) får en särskild laddning i relation till det utställda föremålet.
Konstnären Joakim Forsgren har låtit scanna skallbenet i en datortomograf för att kunna studera och återskapa det som 3D-utskrift i plast, med en teknik liknande den som används för skallbensimplantat. Projektet bär arbetstiteln The Mind-Body Problem och påbörjades i augusti 2019 efter inbjudan från Karolinska Institutets Kulturråd. Under Karolinska Institutets kulturvecka presenteras projektet samtidigt på två platser: Aula Medica i Solna och Universitetsbiblioteket i Huddinge.
René Descartes dog i Stockholm. Det går rentav att hävda att Sveriges största påverkan på filosofins historia var att vi tog död på Descartes. Aldrig tidigare hade han stigit upp före klockan elva, men i det lutherska Sverige tvangs han redan vid fem på morgonen undervisa Drottning Kristina i filosofi. En månad efter att undervisningen påbörjades, den 11 februari 1650 var han död. Fyra år senare hade Drottning Kristina konverterat till katolicismen, abdikerat och flytt landet.
Men René Descartes kropp blev kvar i sexton år, begravd bland odöpta barn på nuvarande Adolf Fredriks kyrkogård, innan den 1666 återbördades till Frankrike. Först vid den tredje gravöppningen, 1819 upptäcktes att kraniet saknades.
1821 dyker ett människokranium upp på ett spelhus i gamla stan i Stockholm, inropat på en auktion från Anders Sparrmans dödsbo för 18 riksdaler 16 skilling banco. Kraniet, som sades tillhöra Descartes, var täckt med inskriptioner men saknade underkäke. Det köptes av Jöns Jacob Berzelius för samma summa och fördes till Paris i en hattask med ambitionen att det skulle återförenas med kroppen. Detta skedde aldrig. Kraniet finns nu hos Musée de l’Homme.
Men det är inte det enda kraniet som gör anspråk på att ha tillhört Descartes. Åtminstone 40 år innan Berzelius reste till Paris hade Andreetta Catharina Celsius, hustru till Lundabiskopen Olof Celsius, skänkt ett skallben till Lunds akademiska samlingar. Benbiten, som hon hade ärvt från sin far Anders Anton von Stiernman och som överlämnades till museet av Anders Jahan Retzius, var försedd med inskriptionen ”Cartesii döskalla”. Det är denna relik som är föremål för den här utställningen och de frågor som skallbenet föder i relation till upphovsmannens idéer.
Var det verkligen kraniefragmentet i Lund som inkapslade de berömda idéerna om tänkandet och varandet? Det är kanske ovidkommande. René Descartes skulle knappast se en benbit som säker evidens på sin egen existens.
Kraniefragmentet tillhör Historiska museet vid Lunds Universitet.
Ett särskilt tack till:
Historiska museet vid Lunds universitet för utlån av Descartes skallben
Per Karsten, museichef
Lovisa Dal, konservator
Andreas Manhag, antikvarie
Bild och Funktion & Bild och Funktionsteknik, Skånes Universitetssjukhus,
Lund för CT-undersökning och 3D-printning
Philip Bernborg, medicinteknisk Ingenjör
Gracijela Bozovic, thoraxradiolog
Ljubica Dragarska, röntgensjuksköterska
Einar Heiberg, medicinteknisk ingenjör
Ingemar Petersson, medicinteknisk ingenjör
Roger Siemund, neuroradiolog
Karolinska Institutet
Mats Lekander, KI:s Kulturråd
Josephine Schneider, KI:s Kulturråd
Sara Aldén, översättning
Gertie Johansson, Hagströmerbiblioteket
Jonas Bentzer, fotoassistans och 3d-konsult
Isak Berglund Matsson-Mårn, negativscanning
Omar Jallouli, Emilssons Glasmästeri