Joakim Forsgren
Joakim Forsgren

2015.05.20

Idérikt gravallvar

Peter Cornell, Expressen

Nej, inte upplysningens vita kub. Vägen till utställningen "Gravöppning" i nyöppnade Zimm hall går genom en lång, ruffig korridor, kongenial med utställningens tema. Längs ena väggen hänger ett antal stegar. Golgata? En initiationsvandring?

Men graven är inte tom, utan en rå, dunkel källare utan fönster med rester av skräp, gamla möbler och köksgeråd från ett par nyss utrymda ateljéer.

Här fabulerar Leif Elggren, Joakim Forsgren och Jan Håfström kring gravens arkeologi, alltifrån Rwanda till Karl XII och drottning Kristina: objekt, video, teckningar, dans, ljud. Det är långt bort från en rådande perfektionistisk galleriestetik, "Gravöppning" påminner snarare om den myllrande och nytänkande utställningsformen i Charlotteburg i Solna i höstas där samma konstnärer deltog. Det är konst i rått tillstånd, ett slags arte povera, bisarr, tragisk, spirituellt idérik.

Metoden påminner om den töckniga drömmen där kedjor av associationer och bilder hakar i varandra som i Freuds eller Swedenborgs drömtydning. Massakern av barn i Rwanda leder till Herodes till andra världskriget till pojken Håfströms söndagsskola i Örebro 1946 till skotthålet, som ett meteoritnedslag och ljudande vindtunnel, i Karl XII:s kranium till Kristinas gravöppning till kungadömet av Guds nåde till Karl XII:s automatiska teckningar, som liknar Swedenborgs och Hilma af Klints (!), till den granskog som kungen ville plantera på Brunkebergsåsen och så vidare…

Finns sanningen i de dödas materia? Bara ibland lyckas gravöppningar skingra gåtor, lika ofta förstärker de myternas växtkraft. Karl XII och drottning Kristina spelade sina roller som mytskapare och Guds företrädare mycket väl och långt in i döden.

Kungar och drottningar är skådespelare som spelar inkarnationer av institutionen monarki (kanske skulle en skådespelarutbildning ingå i moderna monarkers utbildning så att de inte förleds att tro att de är kungar och drottningar på riktigt). Och här på utställningen lever krigarkungen vidare, inte som nationalistisk ikon men som underjordisk arketyp, matematisk visionär och pionjär i automatism.